Vidareutbildning i handfasta ämnen som ekonomi eller teknik är investeringar som ofta ger snabba resultat, de nya kunskaperna kan tillämpas direkt.

Med beteendeinriktad utbildning, till exempel i ledarskap, är det annorlunda. Då handlar det om personliga insikter och mognadsprocesser som är svåra att mäta och där effekten inte alltid märks på en gång. Men på sikt kan en systematisk utveckling av ledarskapet bidra till bättre resultat.

När dataspelsföretaget Dice startades av ett gäng unga entre prenörer för arton år sedan var det inte mycket snack om ledarskap. I dag utbildas alla chefer – och de som har ambitioner att bli chefer – i ledarskap under ett till två år.

De flesta av de trehundra anställda är specialister och deras engagemang och kreativitet är avgörande för företagets resultat. Projekten avlöser varandra och det är snäva deadlines.

– Visst går det att göra bra dataspel med dåligt ledarskap, men det är mycket jobbigare. Vi har inte råd med dåligt ledarskap, säger Peter Henriksson, personalchef på Dice.

Medelåldern bland de anställda är låg, 31 år, och cheferna, ett trettiotal, är lika unga. Få har chefserfarenhet från annat håll. Därför har företaget en tvådagarsutbildning för alla nya chefer som sedan följs av ett längre ledarskapsprogram.

– Tidigare jobbade vi med situations anpassat ledarskap, men det var för statiskt. Med så många specialister som leder varandra ville vi ha ett flexibelt, individorienterat ledarskapsprogram.

Valet föll på en konsult som var certifierad i The Human Elements, en metod som passade in på hur Dice ville arbeta. Tillsammans med honom skapade man ett program där feedback och coachning är viktiga ­ingredienser.

– Idéerna kommer från individer, då måste ledarskapet också bygga på delaktighet, säger Peter Henriksson.

Nu har Dice arbetat med samma modell för chefsutveckling i fem år.

Och det är inte bara de som har en uttalad chefsroll som deltar i ledarskapsprogrammen.

Jag fick läsa citatet tre gånger för att tro på vad som faktiskt stod.

Erik Hörnfeldt, kommunikatör hos mobilbolaget 3, sa för någon vecka sedan i en intervju med Dagens Nyheter: ”Att använda ip-telefoni är som att tjuvkoppla elmätaren hemma”.

Nu menar han förstås inte IP- telefoni generellt, utan IP-telefoni från ­mobiltelefoner med internet uppkoppling.

Vi ser här ännu ett exempel på hur en teknik leverantör vill reglera hur ­internet används. Tidigare har Apple och Google och många andra fått väl­förtjänt kritik för att på olika sätt försvåra eller till och med förbjuda olika typer av innehåll och trafik – och då inte bara på lagliga grunder, utan också godtyckliga, luddigt etiska.

Det här är en otäck trend: Teknikföretag som knarkar makt.

Det är begripligt att mobil operatören 3 gärna vill att folk fortsätter att ringa på vanligt sätt, och gärna så att samtalskostnaden tickar som förut, ­minut för minut. Men här, med en idé om regelbegränsad nät användning, finns ingen saklig grund – Hörnfeldts uttalande är i det närmaste groteskt. Så kom i håg det här: I det ögonblick operatören börjar bestämma att du inte får använda ditt internet att ringa med, så bör du rimligen som kund ­omedelbart få en kraftig rabatt. Kräv det!

Du har betalat för internet.

Du får nästan-internet i stället.

Den som vill kan knyta samman detta med Googles och Verizons olyckliga förslag för om hur en framtida nät neutralitet ska se ut – den ska bara gälla de fasta kablarna, inte det mobila, om de får bestämma.

Men saken är den att internet redan är halvvägs till total mobilitet. De ­regler som gäller för vårt mobila internet är alltså politiskt mycket viktigare just nu. Det är dit vi som användare bör rikta våra blickar – och det är det vi bör tala med våra bredbandsleverantörer och våra politiker om.

Familjepensionen är en kvarleva från ITP:s begynnelse på sextiotalet och villkoren härstammar från samma tid.

Familjepension utbetalas endast till make, maka eller registrerad partner samt barn under 20 år.

Sambor omfattas inte och även ensamstående står utanför eftersom familjepensionen inte kan skrivas över på förmånstagare.

PTK:s pensions- och försäkringsexpert Anna Allerstrand håller med om att reglerna är gammalmodiga.

– Utformningen är oflexibel, det är från den tiden då högavlönade tjänstemäns hemmafruar skulle kompenseras om männen avled. Att inkludera sambor nu, i det här skedet, skulle kosta för mycket, säger hon.

Den som är sambo och tjänsteman med ITP2 bör antingen fria till sin partner – eller dra nytta av möjligheten som finns för alla med en månadsinkomst över 32 029 kronor, att flytta hela familjepensionsinbetalningen till tjänstepensionsdelen ITPK.

– Jag tror inte många känner till detta, överhuvudtaget är kunskapen låg när det gäller de här frågorna, säger Anna Allerstrand.

För den genomsnittlige tjänstemannen betalar arbetsgivaren in mellan 3 000 och 6 000 kronor om året i familjepension. Pengar som istället kan placeras i ITPK och därmed få tjänstepensionen att växa.

– Familjepensionens storlek avgörs av lönens storlek när man avlider. Bara den som är gift med en betydligt yngre partner och har små barn eller har väldigt nära till pensionen, bör fundera ett varv till. Alla andra tjänar på att flytta över pengarna till ITPK.

Endast framtida inbetalningar kan flyttas över till ITPK, de tidigare ligger kvar i familjepensionen och betalas ut om den försäkrade dör före 65 års ålder.

Om man är sambo men inte vill gifta sig och ändå vill skydda sina anhöriga kan man välja att flytta en del av pengarna till ITPK familjeskydd, som är ytterligare en tillvalsförsäkring för efterlevande.

Familjeskyddet och även återbetalningsskyddet, som betalar ut din intjänade tjänstepension till efterlevande under fem år, har sedan länge gått att välja bort till förmån för högre tjänstepension då pengarna tas från ITP-inbetalningen.

Den som vill öka på tjänstepensionen men ändå tänka på de efterlevande tjänar på att teckna en separat livförsäkring hos ett försäkringsbolag.

– Framför allt de yngre ska fundera på att ta bort familjepensionen, ju längre tid till pension desto större möjligheter att få en bra utväxling på sin egen pension. Och det finns andra mer flexibla möjligheter, antingen familjeskydd eller privata alternativ.

Ericsson presenterar sin kvartalsrapport imorgon bitti och efter julveckornas kursrally har aktiekursen åter hamnat i utförslöpa. Huvudorsaken till kursnedgången sedan årsskiftet är en ökad osäkerhet kring Ericssons framtid och för vd Hans Vestberg väntar fyra stora utmaningar i år.

1 Vända utvecklingen för hälftenägda ST-Ericsson med stor verksamhet i Lund. Mobilplattformsföretaget redovisade en förlust på motsvarande 800 miljoner kronor under fjolårets tredje kvartal efter kraftigt minskad försäljning.

Dessutom tvingades ägarna Ericsson och ST Microelectronics skjuta till 330 miljoner kronor i kortfristiga lån efter att bolagskassan var på väg att sina.

Om det inte skett en dramatisk försäljningsökning under fjärde kvartalet ifjol lär det bli en ny förlustrapport idag från ST-Ericsson.

2 Hantera en ökad prispress på telekomutrustning. Den globala prispressen väntas slå mot Ericssons bruttomarginal. Enligt investmentbanken Goldman Sachs kommer utbyggnaden av 3G-näten på tillväxtmarknaderna att stå för två tredjedelar av försäljningen i år och på dessa affärer är lönsamheten sämre.

3 Lyfta affärsområdet Multimedia. Ericsson har lagt betydande forsknings- och utvecklingsresurser på Multimedia men affärsområdet har inte infriat förväntningarna som nytt tillväxtlok.

Under fjolårets första nio minskade försäljningen med 29 procent, jämfört med samma period 2009.

I december slutade Jan Wäreby som chef för Multimedia för att ta över som säljchef för hela Ericssonkoncernen. Hans första uppdrag är att få fart på just multimediaförsäljningen.

4 Öka Sony Ericssons försäljning. Andelen på den globala mobiltelefonmarknaden föll till 3 procent under fjolårets sista kvartal – den lägsta hittills.

Vd Bert Nordberg har lyckats vända mobiltillverkaren till vinst. Men om Sony Ericsson ska kunna lyfta försäljningen måste det bli tätare mellan modellanseringarna jämfört med tidigare år.

Det snackades ovanligt mycket rock’n’roll i Malmö tingsrätt i måndags eftermiddag. Där samlades advokaterna för The Ark, The Hives, Timbuktu, Europe och Weeping Willows för att börja reda ut den stora ekonomiska härvan kring Tambourine Studios. Troligtvis kommer ännu fler artister, exempelvis The Cardigans, att blandas in i rättsprocessen:
– Det här är bara toppen på ett isberg. Vi vill allihop reda ut detta to the bitter end, säger Monica Crusner, som är advokat för Europe och The Hives.

Nu är The Hives på gång med en ny skiva – bandets första egna album på fyra år. Ett skäl till den kreativa svackan har varit att de i nästan två års tid har varit upptagna med att reda ut vart alla bandets pengar har tagit vägen.
– The Hives har varit extremt berörda, deras kreativitet har hämmats av det här. Det tror jag gäller fler av artisterna, säger Monica Crusner.

Tiotals miljoner kronor har skickats runt mellan The Hives, The Ark, Timbuktu och i princip alla andra artister som har låtit Tambourine Studios sköta deras ekonomi. Artisterna säger att de inte har haft en aning om att transaktionerna har gjorts, och att det har skett utan deras tillstånd. Betalningarna har gått kors och tvärs mellan artisterna och Tambourine Studios egna bolag. Flera miljoner av Timbuktus pengar som har ”lånats ut” till andra artister har enligt Timbuktus advokat betalats tillbaka av helt andra artister eller av Tambourine Studios. Till exempel har Timbuktu fått 350 000 kronor av Cardigans bolag Fem dunkar HB. Rockgruppen Europe har betalat in 139 000 kronor på Timbuktus personliga skattekonto. Och så vidare. Både The Hives och Weeping Willows har stora krav på artister som ännu inte är inblandade i rättstvisten.

Malmöbandet The Ark har upptäckt att de har blivit av med cirka fyra miljoner kronor i härvan:
– Killarna i bandet sitter och sorterar papper och försöker lista ut vad som har hänt. Det är en jävla massa pengar som är svåra att spåra, säger The Arks manager Jon Gray.

Bandets advokat Krister Azelius hoppas att ännu fler artister och resten av Tambourines bolag ska dras in i rättsprocessen – så att röran går att lösa:
– Jag skulle välkomna att alla inblandade stämmer alla. Då ligger hela målet på bordet i en och samma rättegång, säger Azelius.

Det tog advokaterna nästan två timmar att presentera de ekonomiska krav och stora frågetecken som finns i dagsläget.

Sessionen i rättssalen slutar med att tingsrättens rådman Per Olsson frågar artisternas advokater om de tycker att det behövs en eller tre domare för att slutligen avgöra tvisten.
– Du kommer inte att vilja ha det här målet själv. Det blir nog tre domare, replikerar The Arks advokat Krister Azelius.